Historia och fakta

Historia

Fiske

Små fiskarstugor och fiskebåtar har varit en kännetecknande del av Jūrmala sedan urminnes tider. Och upp till 1830-talet, när simanläggningarna hastigt började bildas på Rīgas havsstrand (Jūrmala på lettiska), var fisket grunden för den lokala ekonomin. Fiskare fångade fisk både i havet (strömming, skrubbskända, tånglake, id) och floden (brax, vimma, gädda, ål). Deras välfärd berodde på tur, vädret och ett växande fiskbestånd – därför började lokala fiskare, när flera fiskarter försvann från floderna i början på 1800-talet, att dryga ut sina inkomster med andraa verksamheter, till exempel jordbruk och mejeriproduktion.

Fiske förblev dock en viktig del av det lokala livet genom hela 1900-talet. Jūrmalas fiskarförbund grundades i början av 1900-talet. Senare, under sovjettiden, förvandlades förbundet till fiskekolchosen Uzvara och år 1991 bytte fiskbearbetningsföretaget namn till AS Jūras līcis.

Kurortens ursprung

De första badgästerna kom till Kaugurciems under 1730-talet. Ungefär samtidigt öppnades de första havskurorterna i England och Frankrike. Framväxten av simindustrin i Kaugurciems stannade av år 1812 till följd av kriget mellan Ryssland och Frankrike, då kurorten förflyttades närmare Rīga, nämligen till Dubulti.I början hyrde semesterfirare rum från lokala fiskare, men när det lokala transportsystemet utvecklades, i synnerhet efter öppnandet av järnvägen år 1877, började man bygga
sommarstugor och de första sanatorierna och varmhavsbaden grundades. Det så kallade Duevelhotellet byggdes i Dubulti år 1834 och blev ett centrum för lokalt umgängesliv. Jūrmala hade under den tiden ingen lokalförvaltning, så semesterfirarna grundade sina egna badsällskap (Badegesellschaften) som underhöll och förbättrade badplatserna och hyrde även orkestrar för konserter och fester, liksom läkare för gäster under badsäsongen.

Utvecklingen av järnvägen  

Jūrmalas utveckling till kurort förenklades till stor del av öppnandet av en av de äldsta järnvägslinjerna i Lettland år 1877, nämligen Rīga-Tukums-linjen. Därefter anlände stora skaror av människor till Jūrmala med tåget och området blev enkelt åtkomligt för resande från hela det ryska imperiet. Järnvägsstationerna grundades nära befintliga badplatser som hade bildats kring gamla fiskebyar, och idag har Jūrmala 14 järnvägsstationer från Priedaine till Ķemeri.
Järnvägsstationerna bildar en eklektisk samling av arkitekturstilar, allt från Pumpuris stationshus i trä från sent 1800-tal till Dubultis “betongvåg” under 1970-talet.

Kurorten Ķemeris blomstertid

Jūrmalas popularitet som kurortsstad och den markanta ökningen i antal besökare gav upphov till en blomstring i kulturlivet. Sommarkonserter har anordnats i Dubulti sedan 1840-talet, och under 1870-talet började de även att anordnas i Majori, i Horns konsertgård. Det var här som den första symfoniska konserten ägde rum i Jūrmala år 1879 (Beethovens femte symfoni i C-moll). De första konserterna i Edinburghs kurortshus (numera Dzintari konserthus) anordnades år 1897.

Kända människor

Under åren har många välkända personer från Lettlands kulturella kretsar – arkitekter, konstnärer, musiker – valt att kalla Jūrmala för både sitt hem och sin inspirationskälla. Jūrmala är för evigt förknippad med Lettlands mest kända literära duo, Rainis och Aspazija. Maija Tabaka, en av Lettlands mest prominenta konstnärer, målar fortfarande i sitt hem i Lielupe. Den världskända pianisten Vestards Šimkus, violinisten Elīna Bukša, Paula Šūmane, Vineta Sareika och andra jūrmalabor uppträder regelbundet i Dzintari konserthus.

Fakta

Jūrmala
Yta: 100 km2
Invånarantal 57 371 (2016-01-01)
Strandens längd 24,2 km
Avstånd från Rigas centrum 25 km
Avstånd från Rigas internationella flygplats 15 km
Avstånd från Rigas passagerarhamn 25 km

 

Jurmala är Lettlands enda kurortsstad och den första staden i Lettland som blivit medlem i den Europeiska spaföreningen ESPA. Ytmässigt den andra största staden i Lettland efter Riga. Jurmala omges på två sidor av vatten – stadens 30 km långa södra kant gränsar mot floden Lielupes bank, medan den 24 km långa norra kanten – mot Rigabukten.

Stranden

Jurmalas lite mer än 24 km långa havsstrand täcks av fin, vit kvartssand, som sköljts fram av kustområdets strömmar under många tusen år. Stranden är en utmärkt plats för avkoppling och hälsoförbättring: vågornas sus har en lugnande inverkan, den fytoncidrika tallskogen och den joniserade havsluften har en välgörande och läkande inverkan på luftvägarna, barfotapromenader i den mjuka, varma havssanden på sommaren masserar fotsulorna, härdar och avslappnar.

År 2015 erhöll badplatserna i Bulduri, Dzintari, Majori, Dubulti och Jaunkemeri  den internationella miljöutmärkelsen Blå Flagg, som bekräftelse på miljö- och människovänlig och hållbar drift på de allmänna badplatserna. Sammanlagt har Jurmala 12 officiella badplatser, 11 av dessa på havets strand, en – på floden Lielupes bank.

Naturen

Rigabukten sköljer hela Jurmalas norra kant i ca 24 km. I söder avgränsas Jurmala i 30 km av Lettlands andra största farbara flod Lielupe. Den smalaste landremsan mittemot flodens meander Bankis, mellan Dubulti och Majori, är endast 380 m bred. Vid Jurmalaterritoriets västliga gräns mellan Sloka och Kemeri finns sjöar, sumpmarker och sumpskogar, här är Jurmalas läkande resurser koncentrerade. Resten av Jurmala är känd som en klimatisk kurort för rekreation. I staden finns naturliga skogsområden runt Dzintari, Vaivari, Valteri. Speciell uppmärksamhet ägnas åt miljöskydd.

Religion

I Jurmala verkar de evangelisk lutherska församlingarna i Bulduri, Dubulti, Sloka och Kemeri, Prins Vladimir den Heliges ortodoxa församling i Dubulti, S:t Pauls och Peters ortodoxa församling i Kemeri, de katolska församlingarna i Majori, Sloka och Kemeri, Sjundedagsadventistsamfundet i Sloka, baptistförsamlingen i Sloka, samt den evangeliska trons kristna församling ”Dzivais Vards” (Det Levande Ordet).

Befolkningssammansättning

27 834 invånare är etniska letter, 21 038 ryssar, 2 051 vitryssar, 1 536 ukrainare, 884 polacker, 604 judar, 3 437 andra folkslag, däribland invånare med ospecificerad nationalitet (Migrationsverkets data 2016-01-01 www.pmlp.gov.lv).